The Art of Reading Minds | Oz Pearlman | TED

0:00 Översättare: Annika Bidner Granskare: Kerstin Brodelius

0:04 Jag har kallats världens bästa tankeläsare.

0:07 Men vet ni vad?

0:08 Jag kan inte läsa tankar.

0:10 Det jag kan är att läsa av människor.

0:14 Folk ställer hela tiden frågan:

0:16 ”Föddes du med det här?”

0:19 Svaret är nej, självklart inte.

0:21 Absolut inte.

0:22 Jag har inga övernaturliga krafter.

0:26 Jag är inte synsk.

0:28 Detta går att lära sig och jag tror att vem som helst kan göra det,

0:32 men jag har i ungefär tre decennier

0:36 försökt komma underfund med det mänskliga sinnet.

0:39 Om jag vet hur du tänker, vet jag vad du tänker.

0:42 Jag vill ställa en fråga till var och en av er i rummet.

0:46 Men innan vi gör det, ta ett djupt andetag.

0:48 Andas in djupt.

0:50 Andas ut och blunda.

0:53 En zen-aktig stämning.

0:55 Jag ser människor med tillitsproblem,

0:57 med öppna ögon som håller i sina plånböcker och telefoner.

1:00 Kära New York-bor.

1:01 (Skratt)

1:02 Här är min fråga.

1:04 Om du kunde äta middag

1:05 med en känd person,

1:07 några av er har redan hört denna fråga.

1:10 Jag har inte hittat på den, men jag älskar att fråga,

1:12 en känd person, levande eller död,

1:14 man, kvinna, vem som helst.

1:16 Vem skulle det vara?

1:18 Det är fascinerande, alla är vi olika.

1:21 Om du har tänkt klart, öppna ögonen.

1:23 Några av er är klara. Beslutsamma nickar.

1:25 Om du inte är klar, behöver du en deadline.

1:28 Tre- två- ett, nu gäller det, öppna ögonen.

1:31 Låt oss alla klappa ovanför huvudet.

1:34 Om ser ditt val framför dig, klappa igen.

1:36 (Klappar)

1:38 En gång till.

1:39 (Klappar)

1:41 Lägg märke till tekniken.

1:42 Den här mannen har armbågarna låsta.

1:44 Phelps skulle bli avundsjuk på den strömlinjeformningen.

1:47 Ställ dig upp, tack.

1:48 Presentera dig själv.

1:51 Man: Jag heter Ian.

1:52 OP: Ian, jag har en fråga.

1:54 Innan du kom in i det här rummet och satte dig ner,

1:56 visste du vem jag var eller vad jag skulle göra?

1:59 Ian: Nej, tyvärr.

2:00 OP: Det är lugnt, ingen läser programmet,

2:03 helt okej.

2:05 Klappa igen!

2:06 (Klappar)

2:07 Jag gillar det, du klappar inte bara,

2:10 utan slänger in lite magdans.

2:11 Du får bonuspoäng.

2:13 Hon gömmer namnskylten.

2:15 Typ, “Jag avslöjar inget för illusionisten.”

2:17 Vad heter du?

2:18 Kvinna: Hej, Nanjera.

2:19 OP: Nanjera? Stå upp, tack.

2:21 Uttalade jag det rätt, Nanjera?

2:23 Underbart.

2:24 Ge mig en klapp till.

2:26 En till.

2:28 Han här och jag fick just ögonkontakt.

2:31 När vi fick ögonkontakt

2:33 knep han ihop ögonen.

2:36 (Skratt)

2:37 Som att han aktiverade en kamoflagesköld

2:40 så att om han inte ser mig kanske jag inte ser honom?

2:43 Jag ser dig fortfarande, Jeff Johnson, stå upp, tack.

2:46 Ge alla tre medhjälpare en ordentlig applåd.

2:48 (Applåder)

2:51 Lägg märke till hur jag ställde frågan.

2:55 Död eller levande?

2:56 Femtio-femtio, som att singla slant.

2:59 Alla tre, jag ber er.

3:00 Jag läser inte tankar, jag säger sanningen.

3:02 Jag läser av människor.

3:04 Försök att inte reagera.

3:05 Om personen ni tänkte på lever,

3:07 då slår hjärtat i deras bröst,

3:09 rummet blir varmt,

3:10 blodet rinner genom deras ådror,

3:12 de är glada, ler, lever, är varma.

3:14 Kallt? Ni känner kalla kårar längs med ryggen.

3:17 Bombsäkert, 100 procent,

3:19 Jeff Johnson, din person lever och mår bra, eller hur?

3:22 JJ: Det stämmer.

3:23 OP: Det smittande leendet, entusiasmen, 100 procent,

3:26 jämfört med Ian, där känner vi dödsvibbar rakt igenom.

3:28 Är det en död kille?

3:30 Ian: Ja.

3:31 OP: Klassiskt, Ian.

3:33 (Skratt)

3:35 Ian, fokusera på det här...

3:38 När man håller handen i fickan, är det oftast en annan kille.

3:41 Kille möter kille. Är det en kille?

3:43 Ian: Ja.

3:44 OP: Så klart.

3:45 Är det en kvinna är händerna framför skrevet, vet inte varför.

3:51 (Skratt)

3:53 Vissa av er kommer se er man när ni kommer hem

3:57 och säga, “Vem är hon?”

3:58 (Skratt)

4:00 Ian, tänk på hans förnamn, tänk på hans efternamn.

4:03 Förnamn, efternamn.

4:05 Kom tillbaka hit.

4:06 Förnamnet, försök räkna bokstäverna.

4:08 Det här stämmer inte.

4:10 Lyssna nu.

4:11 Det stämmer inte.

4:12 Han blev förvirrad när jag frågade om efternamnet.

4:15 Han försökte dölja det, men jag såg.

4:17 Varför blev han förvirrad?

4:18 Sen skulle han räkna bokstäverna i förnamnet.

4:20 Det var för långt.

4:22 Sitt ner om det var Alexander den store.

4:24 Ian: Va?

4:25 (Skratt och spridda applåder)

4:30 Ni behöver inte hålla inne med applåden, TED.

4:32 Ni kan släppa ut den.

4:33 (Applåder och jubel)

4:41 Ni har fått en försmak av vad jag gör.

4:43 Det används främst i underhållningssyfte.

4:46 Men vad jag vill visa er nu

4:48 är hur ni kan använda principerna från min konstart,

4:51 som kallas illusionism,

4:52 i era vardagsliv.

4:54 Hemma, på jobbet, i era relationer.

4:56 Hur kan det hjälpa er att förstå vilken kändis en främling tänker på?

5:00 Det kan det ärligt talat inte.

5:02 (Skratt)

5:03 Men jag har en situation,

5:05 ett scenario, där det hjälper att kunna någons namn.

5:09 Jag ska måla upp en bild.

5:11 Du är på en fest, på ett jobbevent,

5:13 du går fram till någon,

5:15 du har tittat dem i ögonen, skakat deras hand,

5:17 ni har presenterat er för varandra,

5:19 och precis då

5:20 inser du att du har glömt personens namn,

5:25 som de berättade alldeles nyss.

5:28 Räck upp handen om du varit med om det.

5:31 Räck upp handen du också, din lögnare.

5:33 Hon säger “Inte jag inte”.

5:37 Jag ska ge er en superkraft,

5:39 som gör att du från och med nu aldrig någonsin

5:42 glömmer namnet på någon du precis träffat.

5:44 Någonsin.

5:45 Hur ska jag göra detta?

5:46 Genom vad, tror ni?

5:47 Schampo.

5:49 Den såg ni inte komma?

5:51 På baksidan av varje schampo finns grunden för all marknadsföring.

5:55 En instruktion i tre ord: löddra, skölj, upprepa.

5:59 Att löddra in får håret att lukta gott, att skölja gör det rent,

6:02 upprepa, vi måste sälja produkten.

6:05 Jag vill vrida på frasen

6:08 så att var och en av er kommer att minnas den

6:10 så länge ni lever.

6:12 Lyssna. Upprepa. Svara.

6:13 Säg det med mig: Lyssna, upprepa, svara.

6:16 Lyssna låter som det mest uppenbara i världen.

6:19 Lyssna på namnet, så klart.

6:20 Det är där de flesta av er går bet.

6:22 När personen säger sitt namn

6:24 lyssnar du faktiskt inte.

6:26 Du tänker på vad du ska svara.

6:29 Känner jag personen eller vad ska jag säga nu?

6:31 Eller en miljon andra tankar kan dyka upp.

6:33 Det handar inte om minne.

6:35 Du glömde inte namnet, du kunde det aldrig.

6:37 Tänk dig att jag ger dig en kvist

6:40 och säger till dig, skriv mitt namn i sanden på stranden.

6:43 Och du försöker med kvisten. Första vågen sköljer bort namnet.

6:46 Men om jag ger dig en tjock gren, karvar du in det.

6:49 Du upprepar bokstäverna.

6:50 Det kommer krävas många vågor innan spåren är borta.

6:53 Så här ska ni göra.

6:55 När du möter nästa person,

6:57 låt ditt huvud bli helt tomt i två sekunder.

6:59 När hen säger sitt namn, lyssna på riktigt.

7:01 Och upprepa.

7:03 Säg efter mig, upprepa.

7:05 Vi säger hens namn två gånger.

7:08 Var det Ashley?

7:10 Fint att träffa dig, Ashley.

7:12 Det här har två syften.

7:13 Ett, repetitionen gör att det lagras bättre i minnet.

7:17 Två, du får veta hur det ska uttalas.

7:19 Nanjera? Säger jag det rätt, Nanjera?

7:21 Det fanns ett skäl till att jag sa så.

7:23 Tre: svara.

7:26 Lyssna, upprepa?

7:27 Svara.

7:28 Svaret gör att vi befäster namnet.

7:30 Så här gör vi, jag ger er tre exempel.

7:33 Först en komplimang.

7:34 Alla älskar väl en komplimang?

7:36 “Ashley, vilka örhängen, jag älskar örhängena, Ashley.”

7:39 Nu är hon Ashley med örhängena.

7:40 En visuell ledtråd.

7:42 Härnäst har vi stavning.

7:44 “Stavar du Ashley med EIGH eller EY?”

7:48 “EY förstås, rätt stavning, Ashley, det visste jag.”

7:51 Eller det tredje, en personlig koppling.

7:54 “Ashley, vad kul.

7:55 Min kusin är gift med en Ashley.”

7:57 Är min kusin gift med en Ashley?

7:59 Absolut inte, jag bara ljuger.

8:00 (Skratt)

8:02 Men ingen av er glömmer namnet Ashley.

8:06 Inte jag heller.

8:07 Vi glömmer inte heller Nanjera,

8:09 efter att jag upprepat hennes namn.

8:12 Nanjera rodnar lite, svettas.

8:16 Din person lever också.

8:18 Nanjera: Så är det.

8:19 OP: Vad jag gör i mitt yrke

8:21 är att jag tar det som verkar oändligt

8:24 och bryter ned det i kategorier.

8:26 Kändisar, där finns det flera kategorier.

8:29 Jag ska säga dem snabbt och ni behöver inte nicka,

8:32 men vi har haft en erövrare, en historisk figur.

8:35 Vi har sångare, filmstjärnor,

8:37 idrottare, komiker, politiker,

8:39 jag har redan en träff.

8:40 Roligt att du gjorde det här.

8:41 Okej.

8:43 Du skulle inte ha lett, håll emot nu, Nanjera.

8:45 (Skratt)

8:53 För tre dagar sen höll jag en show i Dallas, Texas.

8:57 Dallas, Texas.

8:58 Och den sista personen tänker på en sångare.

9:01 Det händer alltid med sångare.

9:04 Jag gissade rätt på sångaren och han satte sig inte.

9:07 Vet du vad han sa till mig?

9:09 Jag tänkte, varför sätter han sig inte?

9:11 Han sa, “Jaha, men vilken sång tänker jag på?”

9:14 (Skratt)

9:15 Jag sa, det här är inte Netflix.

9:18 (Skratt)

9:20 Alltid sångarna.

9:24 Berätta för oss

9:26 vem tänker du dig att du äter middag med?

9:30 Du sitter på kanten av stolen.

9:31 Vad heter personen?

9:32 Nanjera: Bob Dylan.

9:36 OP: Jag hörde dig inte.

9:37 Nanjera: Bob Dylan.

9:39 OP: Får jag fråga dig en sak?

9:40 Jag gillar det här. Lyssna nu, allihop.

9:42 Jag kallar det “gräset är grönare”-metoden.

9:44 Jag ser om någon tittar åt ett annat håll.

9:46 Hon sa “Mm, jag gillar Bob Dylan,

9:48 men jag tänkte egentligen på någon annan.”

9:50 Du tänkte på någon annan.

9:51 Det ligger där och lurar, men du bytte fokus.

9:54 Kan du säga...

9:56 Hörni...

9:57 (Skratt)

9:58 Det här är inte min första rodeo.

10:00 (Skratt)

10:03 Vem tänkte du på först?

10:06 (Skratt)

10:09 Berätta nu.

10:11 Nanjera: Trevor Noah.

10:12 OP: Oj. Det är ingen sångare.

10:14 Oj.

10:16 Tvivla aldrig på mig igen, TED,

10:17 tvivla inte på mig igen.

10:22 (Applåder och jubel)

10:30 Jeff.

10:31 Vet du vilken fråga jag oftast får efter en show?

10:35 Förutom såklart “Hur gjorde du det där”,

10:38 är det “Är du rädd att du ska gissa fel?”

10:41 Det är vad man frågar om,

10:42 för folk förstår att det finns risker med vad jag gör.

10:45 Det handlar inte om ett smart korttrick som funkar varje gång.

10:48 Så svaret är, ja, självklart är jag det.

10:51 Vet ni vad?

10:52 Det är spännade för mig att folk kan känna av den risken.

10:56 Och jag tror att den främsta framgångsfaktorn,

11:00 både på scenen och i hela mitt vardagsliv,

11:02 är en orubblig tro på att det kommer att fungera.

11:05 Det är självuppfyllande.

11:06 Och i det här fallet är de inte tron att jag ska gissa på rätt person.

11:09 Det har jag kommit förbi.

11:12 Jag planar inte ut, Jeff, jag peakar.

11:15 Så jag ska inte läsa dina tankar.

11:18 Jag ska lära någon i det här rummet att göra det.

11:22 Den här frisbeen,

11:24 (Skratt)

11:26 Inköpt via Amazon Prime,

11:28 gratis tvådagars frakt, 87 cent.

11:31 Den har 1,5 stjärnor i betyg.

11:33 (Skratt)

11:34 Det är bokstavligen den sämsta frisbeen i världen.

11:37 (Skratt)

11:38 Fånga den, är du snäll.

11:40 Säg vad du heter.

11:41 Man: Dylan.

11:42 OP: Det stämmer.

11:44 (Skratt)

11:45 Stå upp, Dylan.

11:47 Frisbeen är gjord av tyg, så ni vet.

11:49 Så det gör inte ont om den träffar er i ansiktet.

11:51 Men den kommer såra era känslor om det blir ett viralt TED talk.

11:54 Håll upp händerna i självförsvar.

11:56 Dylan, blunda så du inte kan sikta med det här skräpet.

12:00 Kasta den.

12:01 Någon får fånga den.

12:02 Kasta den, är du snäll.

12:03 Oj vad långt den kom!

12:05 Mike Runner, spring!

12:06 Stå upp!

12:08 (Applåder)

12:10 Var snäll och stå upp.

12:12 Vad heter du?

12:14 Sa du Brett?

12:16 Ja, Brett.

12:17 OP: Har du någonsin pratat med Jeff Johnson?

12:21 Brett: Det har jag inte.

12:22 OP: Okej, kanske ska du nätverka mer på nästa rast.

12:25 (Skratt)

12:27 Brett, kom upp hit.

12:28 Ge honom en stor applåd, välkommen upp Brett.

12:32 Två T, jag gillar det, Brett.

12:35 Ni glömmer inte det namnet, eller hur?

12:39 Trevligt att träffas.

12:40 Brett, du får stå här i mitten.

12:44 Vi anpassar den till den längd min fru vill att jag ska ha.

12:47 (Skratt)

12:48 Hon tittar och kommer säga “Det är sant”.

12:52 Brett, så här ska du göra.

12:54 Om en stund kommer jag fråga...

12:56 Har du någonsin pratat med mig?

12:59 Brett: Nej.

13:00 OP: Han verkade glad över det, det var konstigt.

13:03 Jag kommer snart be honom att blunda.

13:07 Du måste tro på det för att klara av det.

13:10 När du blundar kommer jag be Jeff att ta korken av en penna.

13:14 Och du ska skriva ner personens namn.

13:15 En viktig sak, Jeff,

13:17 du har väl tänkt på en person?

13:19 Jeff: Ja.

13:20 OP: För Nanjera bjöd ju på middag.

13:22 Hon bjöd ju in en massa folk.

13:25 Brett, blunda nu.

13:28 Han blundar.

13:29 Brett, fortsätt blunda.

13:32 Jeff, ta korken av pennan.

13:34 Skriv så stort du kan, så vi inte kan se det,

13:37 skriv ner för- och efternamn

13:39 på personen som du tänker att du ska äta middag med.

13:43 Brett, öppna ögonen.

13:46 Du måste tro på det för att klara av det.

13:48 Titta inte in i hans ögon, utan hans själ.

13:50 När jag knäpper med fingrarna,

13:51 säg vem han ska äta middag med.

13:54 Brett: Barack Obama.

13:55 OP: Vänd på den!

13:56 Visa alla nu.

13:59 (Jubel och applåder)

14:04 Tack Brett!

14:06 (Jubel och applåder)

14:18 Jag heter Oz Pearlman, tack så mycket allihop.